www.ronnyfriman.com

Min andra resa till Kina blev både till Peking, Shenyang och Dalian.

Här är min reseberättelse under mina 14 dagar i Kina, tillsammans med bilder (ett urval) som jag tog.

Redo för avfärd

Lycklig, återigen på väg mot Kina

Torsdagen den 7 november

Jag kommer i säng sent på torsdag morgon och får bara sova några timmar, kl 8 stiger jag upp igen för att packa det sista inför min Kina-resa. Jag lämnar Ängelholm redan kl 11 för att bli skjutsad till Kastrups flygplats, som är den första anhalten på min resa. Därifrån tar jag flyget till Arlanda. Jag får några timmar att slå ihjäl innan flyget mot Beijing lyfter. Tanken var ju denna resan att jag ännu en gång skulle åka till Shenyang. 2 dagar innan jag ska iväg på min resa får jag veta att damen jag ska träffa inte kan komma till Shenyang pga olika orsaker. Däremot så skriver hon att hon kan hämta mig på Beijings flygplats. Ja men det var ju snyggt, 14 dagars hotell i Shenyang är bokat och betalt, självklart så blir det ingen återbetalning så nära inpå resan. Här gäller det att ta beslut. Ok, jag accepterar att jag inte får några pengar tillbaka från hotellet i Shenyang, och jag beslutar mig för att stiga av redan i Beijing. Detta avslutar denna dagens rapport, nu väntar 8 timmars flygresa mot Kina.

Arlanda - Peking

Fredagen den 8 november

Jag anländer till Beijing på utsatt tid och det fungerade också med att jag inte skulle skicka vidare bagaget till Shenyang, jag hittar min resväska utan problem. En sak som jag tycker är märklig på en sådan stor flygplats, det är inte mycket folk vid pass-kontrollen så det tar inte många minuter att slinka igenom. Min dam skulle vänta på mig vid utgången. När jag kommer ut i ankomsthallen så är det mycket folk där och självklart såg jag inte till min dam någonstans. Det visade sig senare att anledningen till denna stora ansamling av folk var bara för att det skulle komma någon kinesisk pop-stjärna. När denna kvinnliga pop-stjärna väl hade kommit så tömdes ankomsthallen också på dom flesta människorna. Jag kunde då gå runt lite enklare och leta efter min dam, som jag självklart inte hittade. Lika bra att vara ärlig mot sig själv, hade jag verkligen räknat med att damen skulle dyka upp? Jag har några timmar att slå ihjäl om jag bestämmer mig för att ändå flyga till Shenyang, dags att försöka få ihop någon plan. Innan jag ens hinner komma på någon plan så dyker damen faktiskt upp, dock ca 1 timme försenad. Nåja, nu slipper jag iallafall nya planeringar. Nu visar det sig också att hon inte alls kan så mycket engelska som hon själv påstått, hon kan ännu mindre engelska än min sällskapsdam jag träffade dom 2 sista dagarna i Shenyang i juni. Vojne, vojne, detta kommer att bli svårt. Damen (hon heter Fei) gör iallafall sitt till för att jag ska förstå så hon ringer en tolk. Av tolken får jag veta att det inte är något direkt planerat idag, vilket också passar mig bra. Jag är lite sliten efter dom 2 sista dagarnas minimala sömn. Jag behöver åtminstone inte checka in på något hotell eftersom jag får stanna hemma hos Fei. Men först ska vi äta innan vi kommer hem, vilket vi gör på ett matställe nära "hemmet". Fei har, precis som sällskapsdamen jag träffade i Shenyang, en telefon som översätter engelska till kinesiska och tvärtom. På så sätt får Fei veta vad jag äter och vad jag inte äter. Men vad fan, vi är 3 personer (Fei har med sig en väninna) och det kommer in mat för minst 10 personer. Nåja, nu är det inte något konstigt alls i Kina att man tar överbliven mat med sig hem, så vi får "doggybags" med oss från restaurangen. Vad åt jag då och hur smakade det? Vi fick in 3 sorters förrätts-soppor, en fisksoppa, finskuret stekt lammkött, kallskuret oxkött, finskuret oxkött i sås som låg på någon grönsak, som liknade sparris ( men det var inte sparris), några bröd med fyllning. Alltihopa smakade förbannat gott, t o m fisksoppan (jag är annars inte så förtjust i just fisk). Efter måltiden åkte vi "hem", som bara låg 5 minuter därifrån. Det hände sen inget utan vi bara tog det lugnt. Senare på kvällen blev det såklart mat och maten från restaurangen tidigare kom fram, plus ris och dumplings. Behöver jag säga att vi 2 inte kunde äta upp allt? Kanske hade Fei räknat med detta eftersom så fort vi var klara vid matbordet så kommer dottern och hennes pojkvän. Inte ens då försvann all maten, jag får kanske till frukost imorgon också. Innan kvällen är slut så vill Fei veta vad jag vill göra imorgon. Det beslutet är inte så svårt, jag är äntligen i Peking så vi beslutar att det blir kinesiska muren imorgon förmiddag. Om det äventyret berättar jag imorgon, nu drar jag rullgardinen för idag..

Fei med väninna på restaurangen innan maten kommer

Hemma hos Fei. Maten är serverad

Lördagen den 9 november
 

Dagens rapport kan göras väldigt kort, "jag kom, jag såg, jag åkte". Slut... Men ni föredrar kanske den längre versionen? Ok, då kommer den här.
Jag kommer i säng först vid kl 3 och vaknar redan kl 7. In på toaletten och göra sina behov och sen spola, så var dom andra också vakna (hahaha). Känns bra att själv kunna få väcka någon och inte tvärtom. Några överblivna matrester från gårdagen blev det inte, nej, här är det någon som är sugen på frukost på KFC (Fei´s dotter, inte jag), och det kan man ju inte tacka nej till... Efter frukost drar vi iväg mot kinesiska muren. Fei verkar sitta och prata i mobilen mest hela tiden. Snart lämnar hon över mobilen till mig och säger att tolken vill prata med mig. Tolken säger att Fei inte är helt nöjd med situationen eftersom vi inte kan konversera (inte en gång mitt fel då Fei själv har angett att hon pratar "medelmåttig" engelska, vilket absolut inte överensstämmer med verkligheten). Fei vill skicka mig till Shenyang eftersom jag, trots allt ändå, har ett bokat och betalt hotelrum där fram till den 22 november. Ja, vad ska man säga? Blir det tåg eller flyg, undrar tolken? Flyget är dyrare men snabbare, tåget är billigt men tar ca 5 timmar. Vem fan har bråttom så jag väljer tåget. Det blir ju ännu en upplevelse i resan det också. Men först ska vi i alla fall till kinesiska muren (vilket jag faktiskt ville titta på redan i juni). Min egen uppfattning är, att har man inte gått på kinesiska muren så har man inte heller varit i Kina (muren är ett av världens underverk dessutom). Bilresan dit tar inte så lång stund, muren ligger ca 30 km norr om Peking (tydligen den mest populära biten som man kan besöka). När man väl kommer fram så kan man välja östra eller västra muren, vi tog den västra sidan, den såg minst jobbig ut. Nu betyder inte detta att den biten inte var jobbig, för det vill jag lova att den var. Stigningen på trapporna är emellanåt nästan lodrätt (nja, men det kändes så åtminstone). Jag vet inte hur lång sträckan var som vi gick, kanske runt 2 km, men det räckte (det kändes som 22 km). Nåja, jag köpte en tröja som bekräftar att jag varit där, "I climbed the chinese great wall" (nu ljög jag, Fei köpte den till mig). Väl tillbaka i bilen efter några timmar så värkte det rätt bra i benen (speciellt mitt högra knä) men det var fanimej värt det. Been there, done that!!! På vägen tillbaka så blir det såklart mat. Ännu en gång KFC (och ännu en gång inte mitt val, Fei´s dotter är uppenbarligen också tokig i just KFC), som jag accepterar. Efter intagen föda är det dags att åka och köpa tågbiljett till Shenyang. Kinesernas system om hur man köper tågbiljett lär ta ett tag innan man lär sig. Å andra sidan behövde jag inte göra ett dugg, både Fei och hennes dotter såg till att allt fungerade till 100%. Det tackar jag för, även om jag säkert hade klarat av det själv så hade jag åtminstone behövt betydligt mycket längre tid för att fixa detta. Först tunnelbana, med byte, innan jag kom till Beijings centralstation. Nämnas i sammanhanget är att varje gång man går ner på en station så ska bagage röntgas och alla går igenom en metalldetektor. Av någon konstig anledning så verkar dom inte bry sig så mycket om att kolla just utlänningar. Och ska man inte åka med tåget så kommer man inte heller ända fram till perrongen, man måste säga "hej då" redan i vänthallen. Tåget mot Shenyang bestod av en jävla massa vagnar, t o m 2 tågset som var sammankopplade. På min biljett stod det 08/05 vilket jag tolkade som säte 8 i vagn 5. Var det någon jävel som trodde att det var rätt??? Självklart var det tvärtom... Att försöka dra en bred resväska genom vagnarna gick inte, gången mellan stolarna var för smal. Ut på perrongen igen, både lättare och snabbare. Jag hittar min vagn och mitt säte, jag får t o m med ett tomt säte sidan om mig, där jag kan lägga saker jag vill ha inom synhåll. Resan till Shenyang tar ca 5 timmar, med bara några få stopp på vägen. Denna rapporten skrivs redan på tåget, inte mycket mer hända idag ändå efter att jag anländer Shenyang. Om så blir fallet så får ni läsa om det i morgondagens berättelse. Värt att nämnas i allt detta, innan jag kommer till Shenyang, är ändå att jag inte spenderat en enda Yuan ännu. Jag har inte fått betala någonting för mat, sängplats eller upplevelse, det är ändå värt något... Morgondagen lär inte bjuda på några större överraskningar, men ett besök på min gamla favorit-restaurang "Black sugar bar & restaurang" lär det bli. Nu drar jag hatten över huvudet och sover någon timme innan jag kommer fram till min egentliga slutdestination.

Kinesiska muren vid Juyongguan norr om Peking

Söndagen den 10 november

Centralstationen i Shenyang ligger inte långt från mitt hotell, kanske 10 minuters gångväg. Och lik förbannat så väljer jag fel väg att gå när jag kommer till Shenyang. Varför? Jag kände inte igen vägen jag kom till. Det tog mig närmare 45 minuter att gå från tågstationen till mitt hotell eftersom jag kom in på någon bakgata jag aldrig varit på tidigare, dessutom var det svinkallt ute, under "nollan". Till sist så hittade jag ändå mitt hotell och checkade in, inga problem alls med att jag var minst ett dygn försenad (14 dagar var ju redan betalt på hotellet). Så fort jag kom in på mitt rum så slängde jag mig i sängen, sömn var nu välbehövligt... Vaknar igen redan vid kl 11. Vad händer idag? Jag har faktiskt inte planerat något idag, men ett besök på "Houcaller" var bara ett måste (min favorit-restaurang från tidigare). Väl på Houcaller så känner jag igen flera av dom som jobbar där (sen jag var här i juni) och jag tror att kvinnan som serverade mig också kom ihåg mig. Jag tror nog att jag ändå gjort ett litet "avtryck" sen jag sist var i Shenyang i juni. Efter avslutad måltid så hade jag bara ett ytterligare mål för dagen, att besöka min favoritbar Black Sugar Restaurang & Bar för att se om någon av mina tidigare vänner fortfarande jobbade kvar. Så fort jag kom innanför dörren så stod min bästa kompis Bernee (en tjej faktiskt, trots namnet) där, hoppar på mig och ger mig världens kram. Snacka om välkomnande. Efter ett långt samtal tillsammans så visar det sig att hon faktiskt är den enda kvar från när jag var här i juni. I alla fall så bjuder Bernee mig hem till sig på torsdag, vilket också råkar vara min födelsedag. En sådan inbjudan kan man bara inte avböja. När jag anländer restaurangen är det nästan folktomt, men det fylls på efterhand, så Bernee måste självklart sköta sitt jobb som servitris. Efter ett antal intagna öl så går jag tillbaka till hotellet redan vid kl 19, både halvfull och trött. Dagen är till ända för mig...

Ett av Shenyangs sjukhus sett från mitt hotellrum

Måndagen den 11 november

Går man i säng tidigt så vaknar man också tidigt, men var det nödvändigt att vakna redan kl 2 på natten? Jag sitter vid datorn fram till kl 5 när jag faktiskt blir trött igen, så det är bara att krypa i säng igen. Blir sen väckt vid 10-tiden av att telefonen på mitt rum ringer. Det är Kevin, översättaren som jag pratade med när jag var i Beijing. Han har en ny kvinna till mig och dom kommer till mitt hotell vid 12-tiden. Kevin föreslår också en lunch tillsammans vilket låter som en bra idé. Väl nere i lobbyn vid ca kl 12 så visar det sig att denna Kevin har jag träffat tidigare när jag var i Shenyang i juni, så också kvinnan. Det var faktiskt dom två som tog mig ut på en restaurang så jag fick prova på dumplings när jag var här sist. Vi tar en taxi och åker bortom mina domäner, restaurangen vi ska till ligger bortom Den förbjudna staden, så här långt borta har jag inte varit tidigare. Det är en bufférestaurang där man själv tar vad man vill ha. Sen kommer kineser, utklädda till cowboys och serverar olika grillade köttsorter. Man får några små bitar av allt. Med jämna mellanrum kommer en ny cowboy med ett nytt grillspett. Jag vet inte allt vad som serverades men jag kan nämna några, det var kycklinghjärtan, oxtunga, bläckfisk och lammkött. Riktigt gott och annorlunda. Det blev inte heller dyrt, kalaset gick på 200 Yuan för 3 personer, dricka inkluderat. Jodå, det får jag prova igen innan jag åker hem. Efter några timmar åker vi tillbaka till hotellet. Bägge lämnar mig, Kevin ska väl hemåt, förmodar jag, och kvinnan (som heter Sunny) ska iväg och jobba. Sunny lovar dock att hon kommer till mitt hotell imorgon kl 10. Jag stannar kvar på hotellet resten av dagen. Dagen blev inte mer spännande än så här, förhoppningsvis blir det mer action imorgon.

Jag och Sunny på Brazilian BBQ Buffé

Tisdagen den 12 november

Jag sover dåligt, vaknar flera gånger under natten, sätter mig vid datorn någon timme och hoppar sen i säng igen för att sova några timmar. Blir väckt av hotellrummets telefon som ringer strax efter kl 9. Det är Kevin som säger att Sunny måste jobba och kan inte komma kl 10, men ska komma efter kl 14 istället. Jag funderade ett tag på att gå iväg och äta frukost men jag struntade i det. Städerskan kommer och gör sitt arbete strax efter kl 10, det brukar aldrig ta så lång tid, kanske 5 minuter. Så när hon är klar så sätter jag mig vid datorn igen. Framåt kl 12 börjar tröttheten än en gång smygandes så jag tar en middagslur. Blir väckt kl 14 av att det knackar på dörren, det är Sunny. Eftersom jag inte ätit något alls idag så är jag faktiskt hungrig. Sunny har bara ätit frukost tidigt i morse så vad passar bättre än att åka iväg till en restaurang. Vi hamnar på en Nord-koreansk sådan. Som vanligt kommer det mat i överflöd men det som gör denna resaturangen lite speciell får jag snart veta. Snart kommer en man in, i overall, bärandes på en bytta med glödande kol. Locket som finns mitt på bordet lyfts bort och där ställs kolet ner. Sen läggs ett annat lock ovanpå, det blev en grill helt enkelt. Sen kommer servitrisen in med kycklingkött och oxkött som hon tillagar på grillen. Köttet skärs i mindre bitar, man doppar det i någon dressing och lägger sen det i ett salladsblad. Hur gott och enkelt som helst, men absolut ovanligt. Därtill kommer olika sallader och ris. Och som den västerlänning man så kan man ju inte äta med pinnar, så jag får be om kniv, gaffel och sked. Som tidigare gånger är det inte dyrt, notan slutade på 220 Yuan. Väl tillbaka på hotellet så sitter jag och Sunny och pratar lite. Hon börjar bli trött eftersom hon var uppe tidigt så hon åker hem, med löfte om att återkomma imorgon. Sunny tycker jag ska gå och lägga mig också men inte redan kl 17. Då vaknar jag innan midnatt och kan inte sova på resten av natten. Så jag bestämmer mig för att gå ner på min favoritbar, Black Sugar Bar & Restaurang. Inte en enda besökare när jag stegar in, men Bernee är där för att välkomna mig i alla fall. Som sagt, eftersom där inte var någon annan så hade Bernee tid till att prata med mig en lång stund. Hon berättar att hon har planerat att köpa tårta till mig på torsdag och måste självklart veta om jag kommer eller om jag och Sunny har planerat något själva. Jag får kolla med Sunny och återkomma med besked imorgon. Efter några öl och mycket prat med Bernee så drar jag mig hemåt vid kl 22. Även om det bara är några 100 meter att gå till hotellet så känner man kylan bita i kinden. Det börjar bli riktigt kallt i Shenyang, inte som när jag var här i juni. Väl på hotellet så blev det en film på datorn och vid midnatt kryper jag ner i sängen. Ännu en dag är till ända i Kinaland.

Inga bilder tagna idag så här kommer en bild på kinesiska flaggan istället

Onsdagen den 13 november

Det där med att sova verkar för tillfället inte vara något för mig, vaknar igen redan kl 2 och inte det minsta trött mer. Bara att sätta sig vid datorn och fördriva tiden. Framåt kl 4 drar det i ögonen så det är till att göra ett nytt försök att sova. Men varför skulle det lyckas? Vaknar fanimej kl 6 igen så nu lägger jag ner detta projektet för i natt. Läser lite nyheter på internet och hoppar in i duschen en timme senare. När jag ändå är uppe kan jag lika gärna äta frukost också, vilket faktiskt blir den första sen jag kom hit. Jag vet ju inte riktigt när Sunny dyker upp och jag vill inte heller lämna hotellet innan hon kommer, för självklart blir det då så fort jag är utanför rummet. Så det är bara att snällt sitta och vänta. Kevin ringer mig vid kl 14 på mitt kinesiska nummer (japp, jag skaffade mig det eftersom det är mycket billigare). Han undrar hur det går med Sunny. So far so good blir mitt svar. Samtidigt som jag pratar med Kevin så knackar det på dörren och det är Sunny som kommer. Eftersom Sunny nu inte pratar så mycket engelska så överlåter till Kevin att berätta vad dagens plan är. Inget invecklat men ändå tillräckligt för mig att försöka förklara för Sunny åtminstone. Planen godkänns också av Sunny och vår första anhalt blir att åka till ett känt juvelerarkvarter strax bortom den förbjudna staden. Förlovningsringar är inte billigt i Shenyang, men vad fan, det kostar att ligga på topp. Efter en timme i affären har så Sunny bestämt sig för en ring, den kostade ca 5600 kr. Till mitt försvar så var det också en diamant i ringen (ja, en äkta, inte så stor men ändå). Jävla tur det slutade så billigt, Sunny kollade först på ringar för över 10.000 kr... Det jag vann på att INTE betala i Peking förlorade jag här i Shenyang, sånt är livet. Efter inköp av förlovningsring så vandrar vi till ett tidigare besökt matställe, nämligen Brazilian BBQ Buffét (det ligger inte långt ifrån juvelerarkvarteren). Det var lika gott som sist, och jag hittade dessutom ännu fler olika saker i buffén idag än sist. Men summan av kardemumman var till sist ändå, man blev mer än mätt. Tillbaka till hotellet bägge två (nej, det blir ingen snuskig historia att berätta för er) och lägger oss båda på sängen och pratar. Kvinnor har fanimej ett sjätte sinne (och säkert också ett sjunde sinne). Hon märker att jag är trött (efter maten och också pga av endast några timmars sömn igår natt). Sunny lovar att komma tillbaka imorgon vid kl 10, både för att sjunga och för att gratulera mig, och sen lämnar hon mig. Inte fan kan jag gå och lägga mig redan vid kl 19.30 så jag drar en tur ner till favoritkrogen. Några öl kan man alltid trycka ner, hur mätt och trött man än är. Jag spenderar några timmar på krogen, och till sist inser jag att jag faktiskt är trött som fan och återvänder till mitt hotell. Men jag går inte i säng direkt, före midnatt vill jag inte gå till sängs. Dagen blev inte bättre än så här (bra nog för mig). Imorgon är det min födelsedag, jag hoppas på bättre aktiviter då...

Torsdagen den 14 november

Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är Ronnys födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Happy birthday

Vaknar redan igen kl 5. Varför i helvete då? Jag är inte ens trött. Sätter mig i vanlig ordning vid datorn, det är i princip det enda jag kan göra. Efter någon timme så tröttnar jag faktiskt även på att slösurfa på datorn, speciellt då också eftersom många sidor är blockerade i Kina som jag har tillgång till i Sverige. Jag hoppar i säng igen och försöker sova lite till, Sunny ska inte komma förrän kl 1030. Jag lyckas somna till en kort stund men ger sen upp och hoppar in i duschen vid kl 10. Födelsebarnet är redo för alla eventualiteter kl 10.30, men ingen Sunny kommer. Vid kl 11.30 så ringer Kevin och undrar om planerna för dagen. Jag har ju inte gjort några planer eftersom jag hoppades att Sunny skulle stå för dom. Under tiden som jag och Kevin pratar så knackar det på dörren och Sunny står utanför. Lite försenad men jag är ändå glad att hon dök upp. Hon har en stor rund paket med sig som visar sig vara en tårta. Tårta får vi helt enkelt vänta med, nu ska vi ut och äta lunch. Efter en stund kommer även Kevin till mitt rum och sen drar vi iväg. Vi åker iväg en bra bit bortom mina tidigare domäner så jag känner inte alls igen mig. Det är någon mindre restaurang som har vissa "specialiteter" enligt Kevin, på kinesiskt vis. Ja vad fan, jag är ju i Kina för att prova annan mat än IKEA´s köttbullar. Kevin rekommenderar en rätt som denna restaurangen är speciellt bra på, det ska dessutom vara krispigt. Enligt bilderna så ser det ut som kackerlackor som ligger ibland en massa grönsaker så jag tackar nej, något ska man väl få bestämma på sin födelsedag?! Det blir kyckling och biff istället. Även om jag vill prova nya kinesiska rätter så får det finnas någon gräns. Hur som helst, maten smakar underbart och mat i överflöd. När notan ska betalas så betalar faktiskt Sunny för maten. Har man födelsedag så har man. Efter lunchen åker vi alla tre tillbaka till hotellet. Sunny behöver Kenny för att översätta en massa som hon undrar över. Efter någon timme med en massa prat mellan Kevin och Sunny, där jag sitter mitt emellan och inte förstår ett dyft, måste Kevin lämna oss. Jag och Sunny ligger kvar i sängen och slappar och tittar slött på TV:n. Och vips, så har vi somnat och vaknar vid kl 19. Planen för kvällen var att vi skulle gå ut och äta och sen gå till någon bar för att fira min födelsedag och vår förlovning. Efter intagen middag på ett ställe som bara ligger 10 minuters gångväg, är vi bägge två alldeles för mätta för att gå ut på någon krog, så vi vänder hem till hotellet igen. Ingen av oss orkar äta någon tårta nu heller, det får bli imorgon. Sunny ser att jag är trött så hon vill lämna mig för att sova och själv åka hem till sig. Nej du, på min födelsedag bestämmer jag och lyckas göra mig så pass förstådd att hon förstår att hon måste stanna över natten hos mig. Vi är i säng redan kl 22.30 och somnar bägge två innan klockan ens blivit 23.00, med tv:n påslagen. Zzzzzzzzzzz

51 år ung firar födelsedag med Sunny

Fredagen den 15 november

Vaknar redan kl 03.30 av att något piper. TV-sändingarna på kanalen vi tittade på innan vi somnade har slutat och tjuter konstant i olika frekvenser. Vaken och inte längre trött så sätter jag mig ännu en gång framför datorn. Sunny sover vidare och tycks inte ha blivit störd av TV-pipandet. Jag hoppar i säng igen efter någon timme vid datorn, hoppas på lite sömn, som faktiskt också infinner sig. Men säg den glädje som varar länge, jag vaknar igen redan kl 6. Vad fan är det i Kina-landet och vad gör det med mig som gör att jag ska få sova så lite?? Bristen på vandrande kanske? Men denna trippen hit kan jag inte vandra runt som sist pga av en knäskada som gör att jag har konstant ont i knäet och haltar hela tiden. Bara att gilla läget alltså. Sunny vaknar vid kl 8 och sen är det bara dags att äta födelsedagstårta, om än en dag för sent. Tillsammans trycker vi i oss en tredjedel av tårtan så frukost är självklart inte att tänka på. Efter dusch så bestämmer sig Sunny för att vi inte kan ha denna dåliga kommunikation mellan oss, så vi åker iväg till ett köpcenter som säljer diverse tekniska prylar för översättning mellan kinesiska och engelska. Att åka taxi i Shenyang är också en upplevelse, en upplevelse man självklart inte ser när man vandrar runt. Trafiken i Shenyang är närmast kaotisk men ändå så fungerar det, av någon konstig anledning. Varenda gång man sätter sig i en taxi så känns det lite som ett "kamikaze-uppdrag". Chaufförerna kryssar mellan alla filer som finns, skit samma om det är trottoaren, cykelstig och t o m mot mötande trafik, för att köra om någon som kör saktare än dom själva, allt för att komma före till nästa trafikljus, där man ändå får vänta på grönt ljus i flera minuter. Och tutan på bilen är det viktigaste av allt. Det tutas till höger och vänster, finns det dessutom en skylt med "tut-förbud" så tutar man lite extra. Jag skrattar varje gång jag åker taxi pga alla dessa idiotiska tilltag. Ändå så fungerar det med trafiken. Att åka taxi i Shenyang är ett äventyr i sig själv, missa inte det... Tillbaka på hotellet så lämnar Sunny mig för att åka hem till sitt (hon ska komma igen imorgon vid kl 12). Eftersom det är dags för mat så drar jag mig till min favorit-bar (jodå, man kan äta där också men det är dyrt). Det blir också några kannor med öl, gott. Jag spenderar hela eftermiddagen på baren och vid kl 18 är jag både halvfull och trött som fan. Det är bara att vandra hemåt till hotellet. Jag vet att jag kommer att vakna mycket tidigt imorgon eftersom jag lägger mig till att sova redan kl 19, men nu bryr jag mig inte om det. God natt

Tyvärr inga bilder idag heller, så jag visar Kinas sedlar 1-100 Yuan

Lördagen den 16 november

Just det, vaknar redan kl 02.30. Jippieeeeee... Jag har "bara" 9,5 timmar att slå ihjäl innan Sunny kommer. Sitter vid datorn till kl 7 och hoppar i säng igen i hopp om att få sove lite. Vaknar åter igen 1,5 timme senare, lika bra att ge upp. Bara att hoppa in i duschen och sen vänta på sin dam. Kevin ringer kl 11 och säger att han och Sunny är på väg. Kevin kommer först och jag anar att något är skumt. Han har en bra nyhet och en dålig. Den dåliga är att Sunny vill bryta vår förlovning och den bra är att hon lämnar tillbaka ringen. Snacka om kalldusch. Sunny kommer kort därefter för att lämna ringen. Hon stannar inte heller länge. Jag och Kevin åker sen iväg till juveleraren för att återlämna ringen, vilket inte är några problem, jag får t o m tillbaka varenda yuan jag betalt för den. Efter det så åker vi till Brazilian barbeque och äter lunch, tredje gången för mig. Sen åker vi bara tillbaka till hotellet där Kevin lämnar mig. Kevin ringer senare på eftermiddagen och säger att han har en ny kvinna som är intresserad av mig. Hon kommer till mitt hotell imorgon vid kl 12. Bara att hoppa upp på hästen igen. Jag är ändå tagen av dagens händelser så jag går ner och sätter mig på min favoritbar och dricker öl. Framemot kl 23 så känner jag mig rätt sliten och drar mig hem igen. Så här går det till i Kina-landet. God natt.

Yin Yang

Söndagen den 17 november

Som vanligt vaknar jag tidigt, redan kl 04.30. Slösurfa framför datorn och bara vänta på att man blir lite trött igen så man kan få några timmars sömn till. Framåt kl 7 lägger jag mig igen och försöker sova, men det lögn i helvete. Bara att hoppa in i duschen och sen gå och äta frukost. Sen är det bara att vänta till kl 12 när en ny dam ska komma till hotellet. När jag stegar ner till lobbyn strax innan kl 12 väntar både Kevin och den nya damen (Susan) där. Självklart så åker vi iväg på lunch. Denna gången ligger restaurangen inte så långt borta från hotellet men vi tar ändå en taxi. Det finns en massa konstiga rätter på menyn, som dock också står på engelska och dessutom med bilder. Kevin undrar om jag vill prova på en "hot pot"? Ingen aning vad det är men visst ska jag prova det. In kommer en massa grönsaker, svamp, strimlat oxkött mm. Sen kommer dom in med en wok-panna, modell större och placerar mitt på bordet där det finns en värmeplatta. Wok-pannan fylls med vatten och buljong och sen tillagar man själv maten vid bordet. En massa olika dipsåser kommer också in, som man ska doppa maten i. Förbaskat gott och annorlunda. Under tiden som vi äter så pratar Kevin och Susan om planerna för nästa vecka. Susan kan lite engelska och pratar också med mig då och då, men hon verkar mer bekväm med att prata kinesiska (förstås, hon är ju från Kina) så det är mest hon och Kevin som pratar. Susan har iaf fått ett gott, första intryck av mig och vill lära känna mig bättre. Dock ska hon åka till Dalian redan ikväll eftersom hon ska jobba nästa vecka. Frågan blir då om jag vill åka med till Dalian och vara där nästa vecka med henne. Utan tvekan säger jag förstås ja. Detta är ju ett nytt äventyr i min resa i Kina. Dock kan jag inte åka med hennes tåg som går ikväll utan får ta ett tåg imorgon förmiddag istället. Även om det är ca 400 km till Dalian från Shenyang så tar snabbtåget bara ca 2 timmar. När jag väl kommer till Dalian så väntar Susan på mig där. Detta kommer att bli hur spännande som helst. Efter avklarad lunch så åker vi till Shenyangs centralstation för att hämta ut min biljett. Susan lämnar oss för att åka hem och förbereda sig för sin tågresa ikväll. Jag och Kevin tar en lugn promenad (ca 15 min) tillbaka till hotellet, där vi skiljs åt och tackar varandra för denna gången. Jag kommer ju inte att se honom något mer innan jag flyger hem på fredag. Jag drar ut på stan en sista gång för att handla lite saker, bl a en mindre väska att ha mina saker i. Det finns ingen anledning att dra med sig stora resväskan, jag kommer ändå tillbaka till Shenyang på tidig fredag morgon. Hotellet är betalt till fredag och det går inte att få pengarna tillbaka eftersom det är förbetalt. Väl ute igen så känner jag att det är kallt och första snön faller i Shenyang. Inte mycket snö men ändå. Det är faktiskt tur att jag ska åka till Dalian imorgon, klimatet är något mildare där. Jag är tillbaka på hotellet till kl 18, bara för att lägga in min inköpta väska på rummet. En tur ner till favoritbaren är ett måste, det är ju sista kvällen jag kan prata med dom. Väl på baren och efter någon timme där så får jag ett email från Kevin, jag kommer tillbaka till Shenyang redan torsdag kväll igen vid kl 18.30. Vilket självklart betyder att jag kan besöka min favorit-bar ännu en gång innan jag lämnar Kina-landet för denna gång. Efter ett antal öl drar jag mig tillbaka till hotellet vid kl 22 och är i säng redan innan kl 23, jag vill inte missa mitt tåg till Dalian imorgon. Men som så många gånger förr så lär jag väl vakna tidigt. Ännu en dag har sett sitt slut.

"Hot pot"

Måndagen den 18 november

Shenyang - Dalian

Russian Style Street

Vaknar med ett ryck och tror jag försovit mig. Kollar på klockan. Vad fan, den är bara 03.30. Försöker somna om men det går inte. Hade jag haft sömnpiller så skulle jag ändå inte tagit några, inte idag. Då hade jag med säkerhet missat mitt tåg till Dalian. Det är bara att sätta sig vid datorn någon timme och sen göra ett nytt försök att sova lite till. Hoppar i säng igen och lyckas faktiskt att somna men vaknar igen innan alarmet (som var satt till kl 7) börjar ringa. Packar det sista och lämnar hotellet kl 07.30. Anländer Shenyangs tågstation innan kl 8, jag har gott om tid m a o, mitt tåg går först kl 08.30. Shenyangs tågstation har på perrongen märkt ut med siffror var vagnarna stannar. Smart, då slipper man springa fram och tillbaka när tåget kommer. Själva resan är också en njutning i sig, tåget flyger ju fram utan några direkta skakningar. I mångt och mycket så ligger Kina längre fram i utvecklingen än Sverige, Kina-Sverige 1-0... Tåget mellan Shenyang och Dalian tar alltså bara 1 timme och 45 minuter, inte så konstigt när tåget rullar på i 308 km/h. När man möter ett annat tåg så swischar det bara till i 1 sekund, sen är mötet över. Då består ändå varje tågset av ca 10 vagnar. Billigt är det också, 182 Yuan för ca 400 km:s åkande, dessutom utan ett enda stopp innan jag är framme. Väl framme i Dalian stiger jag ut från tåget och tittar in i en av vagnarna. Där går tågvärdinnan runt och vänder alla stolarna så att man alltid sitter med näsan i färdriktningen. Ganska smart faktiskt. Susan väntar som bestämt på mig utanför stationen. Innan vi ens åker till hotellet så visar Susan mig "Russian Style Street", en gata som är byggd efter rysk stil, dessutom tydligen den äldsta gatan i Dalian. Vi stannade bara några minuter för att ta några bilder, det blåste dessutom svinkallt så jag hade ingen lust att vandra gatan upp och ner (även om den inte är så lång). Been there, done that, då kan jag sätta en bock i kanten på denna attraktionen. Vidare till hotellet. Inget hotell i klass med Ibis i Shenyang, bara 6 våningar högt men rent och snyggt, i prisklass med Ibis, 700 Yuan för 3 nätter. Efter att ha slängt in mitt bagage på rummet så blir det lunch. Dalian är tydligen känt för sina många "Seafood"-restauranger så Susan föreslår att vi går dit. Nu är jag inte så förtjust i fisk men för att inte göra bort mig helt så går jag med på att testa. Snäckor och musslor av alla de slag. Nja, det såg inte så inbjudande ut men tar några musslor och räkor i alla fall. Susan kommer med krabbor, bläckfisk och en massa annat konstigt. Bara att testa. Jodå, det gick att äta men det är ett jävla meckande med krabbor. Bläckfisk gick också ner, smakade faktiskt mest ingenting, bara lite segt, likaså var det med musslorna. På varje bord står också var sin gryta där man ska koka sina egna räkor, krabbor mm. Krabborna hämtas i akvarium i restaurangen och kokas levande. Hmmmm... Jodå, det gick att äta det också, men som sagt, ett jävla meck. Efter lunch åker vi iväg till Stalin Square, ett fantastiskt fint område. Jag låter bilderna tala för sig själv. Innan vi åker därifrån så tar vi en värmande kopp kaffe på en coffeeshop intill Stalin Square. Efter avslutat kaffe åker vi tillbaka till hotellet där Susan släpper av mig, hon behöver åka till sitt jobb några timmar. Innan jag hoppar ur bilen så säger Susan att vi ska åka på en japansk restaurang ikväll. Det kan nog bli spännande, eller? Uppe på rummet så sätter jag mig vid datorn, som vanligt, surfar rundor på internet och kollar en massa saker om just Dalian. Tiden går fort och plötsligt är klockan 17 och Susan ska komma. Vi åker till ett köpcenter där dom har en sushi-bar. Det var faktiskt riktigt gott. Nu prova jag inte alla sakerna som åkte runt på bandet men det jag åt smakade över förväntan. Imorgon ska vi tydligen prova på en koreansk restaurang. Efter dessa två veckor har gått så kan åtminstone ingen påstå att jag inte provat en massa nya maträtter. Jag och Susan åker tidigt hem igen. Jag är tillbaka på hotellet redan kl 19.30 och Susan åkte hem för att sova. Men hon återkommer imorgon kl 10 och hämtar mig på hotellet. Det är ändå med ett leende på läpparna som jag kryper ner i sängen ikväll. God natt...

På Seafood-restaurangen

Stalin Square

Sushi-baren

Tisdagen den 19 november

Framsidan och baksidan på mitt hotell i Dalian

Binhai Road och Golden Beach

Historien upprepar sig, gång på gång. Vaknar efter 4 timmars sömn kl 03.30, sätter mig vid datorn, lägger mig igen efter en timme, vaknar igen kl 06.30... In i duschen, sen käka frukost, sen vänta på damen som ska komma kl 10. Fan, jag låter ju som en papegoja... Susan står utanför hotellet som planerat vid avtalad tid. Vi åker först till "Golden Beach". Någon trängsel på stranden är det inte att tala om, det är bara jag och Susan där. Inte så konstigt när det bara är några plusgrader ute och blåser kallt. Vi är bara på stranden i ca 10 minuter, tar några foto och går sen tillbaka till bilen. Vi fortsätter uppför berget på en känd väg som heter Binhai Road som slingrar sig vackert upp och man har en fantastiskt utsikt över Dalian. På denna vägen ligger också Dalian Forest Zoo som vi självklart måste besöka. Inte här heller är det frågan om någon trängsel, vilket är skönt. Men det blåser kallt så man får dra till jackan ordentligt. Först besöker vi ett tropiskt museum. Här inne finns det mest växter men vi hittar också lite sköldpaddor och ormar. Vidare går vi till pandornas näste. Här finns det både den vanliga pandan och röda pandor (som mest liknar rävar eller nåt). Dom har bara 3 vanliga pandor där och två av dom låg bara och slöade, den tredje for runt lite grann men den sprängde inga fartgränser. Vidare till några småapor, lemurer och t o m en isbjörn. Och den hade absolut nåt som inte stämde. Den frustar och stångar mot glaset, far fram och tillbaka i buren. Den försöker t o m komma över staketet men utan att lyckas. Efter detta blir vi skjutsade med en elbil genom området. Det finns zebror, strutsar, vargar, kameler, lamor och något slags hjortdjur (jag har säkert glömt några djur). Det mesta är ganska sunkigt men det blir det kanske på vintern när allt är kalt och utan grönska. Turen med elbilen blir inte lång. Vi stiger av och går in mot björnar, lejon och tigrar som är ganska slöa allihopa. När vi kommer till tigrarna så är det tydligen dags för lite mat. För 10 Yuan kan man få slänga ner några köttbitar till kattdjuren. Men varför ska jag betala för att göra djurskötarnas jobb? Jag avstår faktiskt. Vidare på turen så kommer vi då till primaterna som det heter så fint, jag kallar dom för apor. Här får man gå inomhus, det är skönt att få komma in i lite värme. Det fanns kanske ca 20 olika apsorter där inne, avskiljda från varandra. En av arterna, kommer inte ihop vilken, är tydligen inte alls på humör för att få besökare. När jag och Susan kommer fram så knackar vi lite på fönstret (inte tillåtet men det gjorde vi ändå). Apan blir sur, vänder röven till och trycker upp densamma mot rutan mot oss. APJÄVEL!!! Hahahaha... Efter aporna så vet jag inte riktigt om det finns så många fler djur. Hur som helst så har vi ändå varit inne på Zoo i över 2 timmar och det är tid för lunch. Susan undrar vad jag vill äta men jag har ingen åsikt om detta utan låter henne välja. Då blir det sushi idag också. Tillbaka till samma restaurang som igår och det smakade faktiskt lika gott idag. Nämnas kan också att flera av dessa restaurangen jag varit på i Dalian INTE har kniv och gaffel, så nu har jag dessutom blivit tvingad till att äta med pinnar. Det funkar väl så där än så länge men efter lite övning ska jag nog bli en hejare på det också. Efter intagen sushi går vi ner en våning och får en Hong Kong-inspirerad efterrätt, satt som en fläskläpp det också... Efter lunch så ska vi besöka ett stort elektronikvaruhus. Och ja, stort är det. Allt verkar fanimej vara stort i Kina, förutom människorna då. Sen är det dags för Susan att köra till jobbet några timmar så hon släpper av mig vid hotellet igen och lovar att hämta mig vid kl 19 för koreansk middag. Jag slappar bara på hotellet och väntar på att tiden ska gå fram till kl 19. Några minuter efter utsatt tid så står Susan än en gång på plats utanför hotellet. Vi kör mot den koreanska restaurangen. Den visar sig ligga i samma varuhus och på samma våningsplan som sushi-baren gör. Förfarandet var också detsamma som på den koreanska restaurangen jag besökte i Shenyang. Man steker själv till sin mat över kol och en grillplatta. Smakade riktigt gott detta också, och i vanlig ordning alldeles för mycket mat. Efter avslutad måltid går vi en runda på våningsplanet och tittar. Här ligger tydligen också en bio som Susan vill att vi ska besöka imorgon. Ja, varför inte. Jag kommer ju inte att förstå ett enda dugg av vad som sägs eftersom allt dubbas till kinesiska, men man kan ju göra så mycket annat mysigt i mörkret på en biograf. Klockan är nästan 21.00 när vi kommer ut ifrån varuhuset, som f ö också stänger då. Det är dags att dra sig hemåt igen. Susan ska upp igen kl 6 imorgon och vill vara i säng till kl 22. Jag blir avsläppt vid hotellet ännu en gång idag, och precis som igår lovar Susan att hämta mig imorgon igen vid kl 10. Dagen måste betraktas som väldigt lyckad och det är ännu en gång jag med ett leende på läpparna kryper ner i sängen och hoppas, att för en gång skull, jag kan få en hel natts sömn. Tack för idag....

Dalian Forest Zoo

Koreansk afton. Det kom in 3 gånger så mycket mat efter fotot togs

Onsdagen den 20 november

Dalian Chengyuan Hot Spring Villa

En liten seger är ändå en seger. Jag fick åtminstone över 5 timmars sömn utan att vakna. Det kändes som om klockan faktiskt var närmare kl 6 än något annat. Tittar på klockan och konstaterar att den bara var 04.45. Sätter mig vid datorn och kan läsa att Sverige förlorat ännu en gång mot Portugal i fotboll. Som om jag bryr mig. Däremot om det hade varit Kina som hade spelat, då jävlar hade jag... inte heller brytt mig... Hahaha... In i duschen och efter det ner för och äta frukost. Även på detta hotellet är frukosten lite i sämsta laget men man får åtminstone lite mat i sig. Väntar sen på Susan som ska kommer vid kl 10. Strax efter avsatt tid så kommer Susan och hämtar upp mig. Jag har ingen aning var vi ska och hon berättar inget heller. Vi körde i ca 45 minuter nordväst från Dalians centrum (jodå, jag kollade på min gps, nyfiken som man är). Väl framme så kan jag se att det är en badanläggning vid namn "Hot Spring and steam Centre" eller som den också heter, "Dalian Chengyuan Hot Spring Villa". Mycket imponerande bygge. Det finns många olika bassänger att hoppa i, allt från en vanlig simbassäng till små välgörande, väldoftande spabad med olika temperaturer. Dessutom riktiga träd där inne också, det var hur mysigt som helst. Här inne tillbringade vi mer än 4 timmar, sen var det dags för Susan att åka en tur till arbetet. Som tidigare så släppte hon av mig vid mitt hotell strax efter kl 16. Vi skulle ses igen vid 18.30 för att åka på middag, idag skulle det visst bli Hong Kong-inspirerad mat. Tiden bara sprang iväg, helt plötsligt var klockan 18.30 och jag står i lobbyn och väntar, som tidigare. Susan kom först några minuter i 19. Jag förstår att hon måste ta hand om sitt arbete och sin familj i första hand. Alla restauranger vi varit på ligger bekvämt samlade i samma köpcenter, så även denna. Det blev Hong Kong-anka, hönssoppa, grönsaker och ris, inte överdrivet mycket mat denna gång. Sen var det någon konstig efterrätt, varken jag eller Susan visste vad det var för något, men det smakade riktigt gott. Allting har en ände, så även denna kvällen, som också är min sista kväll med Susan, imorgon eftermiddag åker jag tillbaka till Shenyang. Väl tillbaka utanför hotellet så talar jag om för Susan att jag tycker om henne väldigt mycket och hon svarar att hon tycker om mig också (ja, lite romantik får det lov att vara i min reseberättelse). En puss på kinden avslutar ännu en underbar dag. Jaja, jag får träffa Susan imorgon igen vid kl 10 så det är ännu inte dags för några tårdrypande avsked (okej då, lite tårögd blev jag trots allt), men detta var sista kvällen tillsammans. Uppe på rummet blev det internet och lyssna på kinesisk musik (så klart man blir inspirerad när man åker till Kina, vad trodde ni?). Kvällen har ännu en gång kommit till Kina-landet. Det är ändå med blandade känslor jag kryper ner i sängen vid kl 23, ledsen för att detta var sista kvällen med Susan, glad för att vi har haft ännu en underbar dag tillsammans. Tack för idag, god natt...

Hong Kong-inspirerat

Torsdagen den 21 november

Sömnen börjar komma tillbaka, vaknade först vid kl 05.30 idag. Det är fortfarande alldeles för tidigt för att vakna men en klar förbättring mot alla andra nätter. Sitter vid datorn ett par timmar, kollar lite nyheter och helt plötsligt var kl 9. Frukosten hade jag redan bestämt mig för att skippa men jag kom på att jag ju faktiskt ska checka ut från hotellet idag, så det är bara att packa ihop sina saker. Det gick fort, jag hade ju inte så våldsamt mycket saker med mig till Dalian. Jag går ner till receptionen 10 minuter innan kl 10 för att checka ut från hotellet. Det tar inte många minuter, sen står jag ute på gatan. Bara en kort stund senare kommer Susan och hämtar mig. I dag blir det inga utflykter, Susan har en del ärenden att uträtta. Först handla till sitt dagis, därefter göra bankärenden och sen lite kontorsarbete på jobbet. Jag följer med som en skugga. Till kl 12 är hon färdig med sina åtaganden så vi åker iväg för att äta lunch. Passande nog så är det en lunchbuffe på ett hotell endast 200 meter ifrån tågstationen i Dalian. När jag väl har tagit och fyllt min tallrik med mat så sätter jag mig vid bordet. Bestick och ätpinnar finns men jag reflekterar inte riktigt över det. Jag öppnar och tar fram ätpinnarna och lägger dom i handen innan jag ens själv märker vad jag gör. Efter endast 4 dagar utan bestick så tar jag bara automatiskt ätpinnarna. Snacka om att ha blivit påverkad av kinesiska sedvänjor. Lunchen är avklarad till kl 13.30, 3,5 timmar kvar till mitt tåg mot Shenyang avgår. Det blir självklart inga längre tripper på den tiden. Susan föreslår att vi ska gå över gatan och ner i ett köpcenter som ligger under markplan. Detta är Dalians svar på Shenyangs Fashion Street Underground, men det är betydligt större och på 4 plan (Shenyang har "bara" 2 plan). Här går vi runt till strax efter kl 15 och letar oss sakta upp till markplan igen. Inte det lättaste kan jag säga, inte ens för Susan som ändå kan kinesiska, trots detta måste hon fråga ett tiotal gånger var utgången är. Hade jag varit där ensam hade jag väl aldrig hittat ut... hahaha... Väl uppe på markplan ska jag kolla på min mobil. Den finns ingenstans och jag inser att jag glömt mobilen eller tappat den. Det är väl typiskt. Irriterande då pengarna på mitt kinesiska nummer dessutom har tagit slut. Det blir till att köpa en ny mobil när jag kommer till Sverige och beställa ett nytt simkort. Kl 16.15 släpper Susan av mig vid stationen. Det blir inget långt avsked, vi står på "drop-off", men Susan vill i alla fall att jag kommer tillbaka till Kina, vilket jag självklart lovar att göra. En puss på kinden, sen är det adjö för denna gången. Men jag åtminstone både mobilnummer och email till Susan så vi kan hålla kontakt med varandra. En kvart innan tåget rullar mot Shenyang bordar vi tåget. Nu vet jag i alla fall hur man läser tågbiljetten så att hitta min plats är inga problem. Då sitter det en jävel där... Va fan?? Jag avvaktar lite tills tåget ska avgå och ser att det finns massor av tomma stolar så jag tar bara en annan plats. Jag får hoppas att jag inte tagit någon annans stol nu. Detta tåget är tyvärr inte ett direkttåg utan vi stannar på 2 stationer innan Shenyang. Men jag hade tur, det steg inte på så många människor på någon av stationerna så jag kunde sitta kvar på min valda plats. Tillbaka i Shenyang så styr jag mina steg mot Black Sugar bar för ett sista besök för denna resan. Lite mat och öl står på menyn. Kl 22 är det så dags att dra sig tillbaka till hotellet. Väl på rummet så packar jag färdigt min resväska. Det går ganska fort då jag faktiskt redan packat det mesta innan jag åkte till Dalian. Alarmet på klockan sätts på kl 7 till imorgon, men jag lär väl vakna innan dess som så många gånger tidigare. Min sista kväll är till ända i Kina. God natt...

Mitt hotellrum och väntsalen på tågstationen i Dalian

Fredagen den 22 november

Gamla och nya terminalen på Shenyangs flygplats

Jag vaknade redan 05.30, ingen mening med att försöka sova längre. Det blev en dusch och sen kolla lite nyheter på datorn. Strax innan kl 7 stängde jag min dörr till hotellrummet och tog hissen ner till receptionen, där jag checkade ut. En kvart senare så sitter jag i taxin på väg mot flygplatsen. Redan kl 8 är jag framme, i god tid innan mitt flyg till Beijing ska lyfta. Shenyangs flygplats har också fått en ny och större terminal men det var mycket enkelt att hitta. Väl ombord på planet så hamnade jag nästan längst bak, vilket i sin tur gjorde att jag kom sist av i Beijing. Fast tiden var knapp så hann jag ändå till min gate när boardingen började. Mitt plan stod ute på plattan så alla passagerare fick åka transferbuss dit. Perfekt, då kunde jag passa på att röka på min e-cigg. Plötsligt hör jag någon som skriker på kinesiska och tittar upp mot planet. Det är kaptenen som hänger ut genom cockpit-fönstret, skriker och pekar på mig. Jag förstår direkt att han tror jag röker på en vanlig cigarett så jag visar honom min e-cigg och han tystnar direkt... hahaha... Formellt så lämnade jag kinesisk mark strax efter kl 14 men rent tekniskt blev det när jag steg av planet på Arlanda. Sträckan Beijing-Arlanda tog strax över 9 timmar och gick utan problem. Väl på Arlanda så blev det några timmars väntan till sista sträcka mot Köpenhamn skulle klaras av. I Köpenhamn står jag så vid band 4 och väntar på mitt bagage, allt enligt informationen som stod på tavlan. 45 minuter senare har mitt bagage fortfarande inte dykt upp. Jag kände att historien upprepade sig från i juni, även om det då var på Ängelholms flygplats där mitt bagage aldrig kom. Tiden rinner iväg och jag ska ju också med ett tåg 22.45 till Ängelholm, så jag vandrar bort till SAS lucka för borttappat bagage. Nej, SAS använder inte band 4 utan band 8, säger gubben i luckan. Är det kanske din väska där och pekar bakom mig på just band 8. Japp, det var min väska och problemet är löst. Sen blev det lite väntan på tåget som skulle ta mig till Ängelholm. Strax efter midnatt anlände jag så Ängelholms tågstation där sonen hälsade mig välkommen hem. Några minuter senare är jag åter hemma i lägenheten. Det har varit ett långt dygn för mig, hela 31 timmar (pga av tidskillnaden på 7 timmar). Sliten men lycklig efter 2 underbara veckor i Kina. Härmed tackar jag för mig för denna gången. Tack och adjö.

Tummen upp från mig

Sammanfattning om denna resan. Det har funnits både glädje och besvikelse, men jag ångrat absolut ingenting utan ser det som hänt som en ytterligare lärdom i livet. Man blir aldrig för gammal för att lära sig något nytt. Jag har fått se otroligt mycket fler platser och dessutom besökt fler städer som jag inte ens hade för avsikt att besöka från början. Med facit i hand kan jag bara säga att resan är en, näst intill, totalt succé. Planer att återvända till Kina nästa år finns redan lite löst lagda. Om nästa resa kan överträffa denna är omöjligt att säga, men det finns potiential till det. Så många som tyckte att jag var lite knäpp att åka till Kina, dessutom åka ensam, till er kan jag bara säga; PROVA! Kina är ett underbart land och överträffar många av mina andra gjorda resor i livet. Jag avslutar härmed min reseberättelse för denna gång med att säga; Kina i mitt hjärta. "Zai Chien" (Adjö).

 0     1     2     3     4     5     6     7     8     9