Min sjätte resa till Kina
tog mig till Shenyang och Dalian.
Nu undrar ni kanske var
tredje, fjärde och femte resan till Kina tog vägen. Jag har valt att utelämna
dom av två skäl; det hände inget speciellt under resorna och jag fotograferade
inte heller så mycket, så det finns helt enkelt inte något att berätta.
Torsdag den 4 februari
Alarmet ljuder redan kl 04h45 och jag är trött, men samtidigt också excalterad
på att åter igen få resa till Kina. Det var ganska precis ett år sen sist. Strax
efter kl 5 så sitter jag i bilen och är på väg till Trelleborg, där en
arbetskollega ska köra med mig över till Kastrup. Inga problem dyker upp på
vägen så klockan är bara lite efter 07h00 när vi kommer till flygplatsen i
Köpenhamn. Mitt första flyg, som tar mig till min första anhalt Amsterdam,
lyfter först kl 10 så jag har gott om tid. En sedvanlig frukost, bestående av
omelett och 2 starköl, hinns med. Planet lyfter planenligt och landar på
Schiphol strax efter kl 11. Nu kommer en väntan på nästa flight med nästan 6
timmar. Förra årets stora missöde ska inte återupprepas, då jag blev nekad att
stiga ombord pga att flygpersonalen trodde jag var full. Jag fick ju dessutom
också köpa en ny tur- och returbiljett Amsterdam - Kina. Lite mer mat hinner jag
trycka i mig, och även några öl, under min väntan. Jag lyckades också finna den
bar där jag glömde min mobil förra året, t o m bartendern var den samma som
förra året. Jag berättar min historia för honom. Han tyckte så synd om mig att
jag blev bjuden på en Irish Coffee. Tiden går, om än långsamt, och sen är det
dags att borda planet som ska ta mig till Shanghai. Planet lyfter några minuter
försenat men jag är bara tacksam att inga problem har uppstått så här långt.
Helt utan problem är det dock inte (nej, det hade väl varit för mycket att
begära). Rutten trafikeras med KLM, som har ett fullständigt ofattbart system
hur man sköter sin videoskärm, så det blir inte mycket film-tittande för mig.
Mot Kina är det enda som betyder något och härmed avslutas första dagen på min
resa.
Fredag den 5 februari
Jag lyckas nästan att sova mig igenom hela flygresan. Jag lyckades t o m sova
när frukosten blev serverad, så jag blev utan. Nåja, jag överlevde det också.
Väl i Shanghai så blev det också här 3-4 timmars väntan innan nästa flight, som
tar mig till Dalian. Flygplatsen i Shanghai är också, som i Beijing, gigantisk,
ändå flyter allt på som på räls. Mitt bagage måste också här hämtas ut, för att
sedan checkas in igen på min sista flight mot Dalian. Då jag har gott om tid så
tänkte jag att det skulle vara gott med lite mat. Bara att hämta ut pengar från
en bankomat. Nästa problem. Väl igenom säkerhetskontrollen så finns det inte en
enda bankomat så den maten uteblev. Jag hade bara 20 yuan, det räckte till 2
flaskor vatten. Sista planet mot min slutdestination lämnar mark, bara 2 timmar
kvar tills jag är framme. Efter jag fått mitt bagage i Dalian, vilket gick
snabbt, så börjar jag leta efter Susan i ankomsthallen. Efter ca 10 minuter så
dyker hon upp. Hon har skickat mig ett meddelande via en web-basserad app, då
jag inte har någon internet-uppkoppling så får jag så klart inte detta
meddelande. Inga problem då vi ändå hittar varandra. Första anhalten i Dalian
blir lägenhets-hotellet där bagaget ställs in. Sen åker vi iväg till dagiset där
jag får hälsa på alla. Vi stannar inte länge då vi ska iväg och äta. Hungern
skriker nu i min kropp så det är välkommet. Först skulle det bli sushi, sen
ändrade Susan sig, så det blev dumplings istället. Det gjorde mig absolut
ingenting då det är en av mina stora favoriter av mat här i Kina. Tiden går fort
och det är dags att köra tillbaka till lägenheten. Jag tror att det ska bli som
alla andra gånger, att Susan följer mig upp till rummet, för att sen åka
tillbaka till dagiset. Förvåningen är stor då hon sover tillsammans med i
lägenheten. En underbar överraskning. Till saken hör ju att vi faktiskt numera
är gifta med varandra, jag kunde ändå inte tro att min maka skulle sova
tillsammans med mig. Lycklig i själ och sinne så lägger vi denna dagen till
handlingarna. God natt
Dalian Centralstation
Massor av kineser
Lördag den 6 februari
Jag vaknar tidigt, som alltid i Kina, redan kl 01h00. Min inre klocka har ännu
inte anpassat sig efter tidsomställningen. Jag lyckas att somna om igen efter
lite kämpande. Kl 5 vaknar jag igen. Alarmet var satt till kl 6 men det är ingen
idé att sova längre. Det ska bli en hektisk dag då vi ska åka till Shenyang, där
vi ska fira bl a det kinesiska nyåret. Jag har redan fått veta att jag ska ta
tåget dit, det finns inte plats i bilen. Efter en tidig frukost nedanför
hotellet så åker vi till dagiset. Bilen är färdigpackad och alla är instuvade (förutom
jag då) kl 9 och Susan, med familj, kör iväg mot Shenyang. Jag får ensam vänta
på dagiset tills det är dags att bege sig till Dalian tågstation. Redan efter
något timme så blir jag fruktansvärt trött och lägger mig på soffan för att sova
lite. Jag ställer alarmet på kl 12 så att jag inte ska missa tåget. Visserligen
lämnar tåget först kl 15h41 men det är ändå bäst att vara på den säkra sidan.
Jag vaknar 10 minuter innan alarmet startar. Så är det bara att komma iväg. Jag
har blivit förvarnad att det kan vara svårt att få tag på en taxi idag då det är
en av Kinas största resedagar. Mycket riktigt, jag hinner gå i ca 30 minuter
innan jag får en ledig taxi. Jag slapp iaf gå hela sträckan till stationen, dit
det säkert är 5-6 km. Väl på stationen kan jag konstatera att det är enormt
mycket folk som ska iväg. För varje tåg som lämnar stationen så tömmer det av
väldigt fort. När det det är dags för mig att stiga på så kan man t o m se tomma
sittplatser i vänthallen. Tåget till Shenyang tar idag 2 timmar pga att det
stannar på totalt 3 stationer. Mellan stationerna så rullar tåget dock på i 310
km/h. Väl i Shenyang så finns det, så klart, både en öst- och väst-utgång. Jag
vet inte vilken jag ska ta så jag skriver ett sms till Susan, hon svarar på
kinesiska, vilket jag inte har en möjlighet att översätta då jag inte har
internet. Strax efter så skriver Susan att jag ska gå till östra sidan. Kylan
biter rejält här i Shenyang, det är ca -10. När jag stått utanför i 10 minuter
och frusit rejält så kommer ett sms om att Susan är på insidan. Sen visar det
sig att jag skulle gått mot västra utgången istället. Susans engelska är inte
den bästa, som min kinesiska. Det var dock verkligen skönt att få komma in i
värmen i bilen. Så är det dags att åka till en restaurang. Det övriga sällskapet
väntar redan där. Det blir diverse grönsaker, soppa och som huvudrätt serveras
det Sichuan-fisk, en rejält spicy rätt men det behövs för att få upp ångan
inombords. Den korta vägen tillbaka till lägenhets-hotellet är vi 6 personer i
bilen. Vi släpper av 4 st och så är det bara jag och Susan kvar. Hon behöver
göra lite shopping inför nyåret. Efter shoppingen så åker vi "hem", vilket jag
trodde betydde att jag sover själv och Susan åker till dom andra. Nästa trevliga
överraskning. Susan och jag bor tillsammans, här också, dom andra bor på sitt håll. I denna
lägenheten ska vi bo i ca 10 dagar, jag ser med spänning framemot vad som ska
komma. Tack för idag
Söndag 7 februari
Jag vaknar tidigt, som vanligt. Min kropp har ännu inte ställt in sig på den
kinesiska tidszonen. Susan sover inte heller bra så vi går upp tidigt, redan kl
6. Vad finns bättre än att väcka någon som sover när man själv inte kan sova? Så
jag och Susan går till sin mammas och sons rum och skrämmer upp dom. Och jag kan
berätta att dom sov... hahaha... En lätt frukost med kaffe och lite bröd så man
står sig till lunchen. Sen bär det iväg och handla. Shoppingen går faktiskt
ganska fort då Susan verkar ha köpt med sig det mesta från Dalian innan hon
lämnade, dock har hon inte köpt några raketer och smällare. Det blev en del av
det pyrotekniska men inget våldsamt. Hade jag köpt samma varor i Sverige hade
det kostat en bra bit över tusenlappen. Här i Kina hamnade prislappen på blyga
220 Yuan (ca 300 kr). Efter shoppingen drar vi oss hemåt och påbörjar
förberedelserna för lunchen. Nu dyker också Susans bror upp. Dessa första
dagarna runt det kinesiska nyåret är egentligen bara en tid då man ska vara
hemma och tillbringa tiden med familjen. Efter lunch så sitter alla bara
tillsammans och pratar. Då passar jag på att sova några timmar, jag har ändå
inte mycket att tillföra i samtalen. Uppenbarligen är det inte bara jag som är
trött, alla vilar sig någon timme, om än inte alla på samma gång. Fyrverkerierna
har hållt på hela dagen men inte i någon större omfattning. Framemot kl 15
börjar det smälla lite mer frekvent här och där. Eftermiddagen blir till kväll
och det är snart dags för middag. Innan maten så går vi ner på gatan och smäller
av lite smällare och raketer. Middagen består av det sedvanliga, kinesiska köket
som dom serverar, iaf i denna familjen. Nytt på bordet var silkesmaskar. Något
jag definitivt INTE tänkte prova. Jag har testat mycket nya maträtter i Kina men
där gick min gräns (utöver hund som jag inte heller kommer att prova). Efter
middagen går Susan i säng medan vi andra går ut på gatan igen och smäller av
lite mer raketer och smällare. Redan nu kl 22 så har smällandet satt igång
rejält. Väl uppe i lägenheten igen så blir det mest slappande och titta ut genom
fönstret på fyrverkeriet. Man ser ganska bra och långt när man bor på 27:e
våningen. Kl 23h30 så drar hela spektaklet igång utav helvete. Betänk att det
bor över 8 miljoner invånare i Shenyang, så smällandet är överväldigande. Strax
innan midnatt så lämnar sällskapet min och Susans lägenhet. Susan ligger ändå
och sover och jag kan, som sagt, inte tillföra mycket i ett samtal. Strax efter
midnatt så ligger jag också i sängen medan smällandet fortsätter oavbrutet
utanför. Det är först efter kl 1 som fyrverkeriet utanför avtar och jag kan
falla till ro. Därmed är också mitt andra kinesiska nyårsfirande över. God natt
En liten del av
nyårsmiddagen
Tillagning av middag
Silkesmaskar före
Silkesmaskar tillagade
Måndag den 8 februari
Än en gång så vaknar jag alldeles för tidigt, redan kl 03h30. Jag lyckas t o m
väcka Susan när jag ligger där i sängen med mobilen. Vi somnar om igen bägge två.
Kl 07h30 så är det iaf dags att få ändan ur sängen. Susan mor och son är redan
vakna, så vi går till deras lägenhet där vi äter frukost tillsammans. Tanken var
att vi skulle ut och shoppa lite saker till den kommande bröllopsbanketten om en
knapp vecka. Så blev det inte. Susan bjuder in några goda vänner att spela
mahjong till kl 12. Jag passar då på att sova några timmar, vilket definitivt
var behövligt. Spelandet pågår till kl 15. Sen blir det en snabb lunch hemma.
Susan säger att det kommer nya vänner senare och att de ska spela igen. Då
passar jag på att gå och shoppa med Susans son och hennes brors dotter.
Shoppingcentret ligger bara rakt över gatan så det tar inte många minuter att
komma dit. Shoppingen tar mindre än en timme. När vi kommer tillbaka till
lägenheten så har Susans första spelkompis redan kommit, strax innan kl 18
kommer de två nästa. 6,5 timmar senare avslutas spelandet och jag är riktigt
trött nu, efter att ha suttit och bara tittat på deras spelande. Kvällen
avslutas iaf med en gemensam dusch. Därmed kan vi också lägga denna dagen till
handlingarna. Natti natti
Mahjongspel
Tisdag den 9 februari
Klockan 8 är det dags att gå upp. Jag känner mig fortfarande trött om dagarna
men jag tror att jag börjat ställa in mig på den kinesiska tidszonen. Idag
händer inte mycket, dagen går i slöhetens tecken. Visserligen åker jag och Susan
och handlar lite på eftermiddagen men är tillbaka i lägenheten på 1,5 timme.
Både lunch och middag äter vi tillsammans hemma med familjen. Sen på kvällen så
kommer Susans spelkompisar, från ca kl 20-03 håller dom på. Själv får jag roa
mig med att kolla på film på datorn och spela spel på mobilen och surfplattan.
Kl 01h30 så lägger jag mig för att sova, dagen har nått sitt slut. Tack för idag,
slut för idag.
Onsdag den 10 februari
Susan kommer i säng vid 03h30 och hon lyckas väcka mig. Sen ligger vi där och
pratar. Vi lägger oss till att sova vid 04h30-05h00. Sen vaknar vi först vid kl
10h30. Nu blir det fart på Susan. Hennes mamma och son har säkert väntat på
frukost iaf sen kl 8, självklart är dom jättehungriga. Efter brunchen så blir
det shopping, men vi behöver inte en gång ta på oss ytterkläderna då centret
ligger i byggnaden där vi bor. Smart och praktiskt. Så får vi också köpt en
klänning till Susan och ett par byxor till mig inför vår bröllopsbankett.
Tillbaka i lägenheten så blir det lunch/middag, eller vad jag nu ska kalla det
för. Även idag/kväll så ska Susan spela mahjong men hon säger att det inte blir
så sent och dessutom att det är sista kvällen. Självklart blev det sent. Jag
lyckades hålla mig vaken till kl 01, sen blev det sängen för mig. Så har ännu en
dag nått sitt slut. På återseende
Torsdag den 11 februari.
Susan väcker mig kl 4, då är spelet slut. Det är först efter kl 5 som vi faller
till ro och somnar. Sover gör vi, vi vaknar först kl 11h30. Nu är det bråttom i
köket. Susans mamma och son har väl nästan svultit ihjäl vid denna tidpunkten.
Snabbt ur sängen och göra oss i ordning. Kl 12 så kommer hela familjen till vår
lägenhet för en gemensam lunch. Det är tydligen något tradionellt, man ska äta
några "bullar" med någon nötfyllning. Efter lunch så blir det shopping. Susan
ska fortfarande välja ut några kläder för mig att ha på bröllopsbanketten.
Hennes syster åker med som stilkontrollant. Självklart så handlar Susan ännu mer
kläder till sig själv också, hon är shopoholic. Efter många klädprovningar så
hittar vi då till sist något som hon, och hennes syster, tycker passar till
banketten. Shoppingen är dock ännu inte slut, nu ska vi handla mat till den
gemensamma middagen ikväll. Det blir nästan uteslutande bara kött som ska
grillas. Lite fisk blev det dock också. Grillen ställs på bordet och meningen är
väl att alla ska grilla sitt eget kött, men man hjälps åt. När är en bit klar,
då ger man den till grannen, och likaså gör grannen. Man tänker på sig själv i
sista hand, sådan är den kinesiska traditionen. Efter avslutad middag så blir
det samkväm, alla sitter runt matbordet, som nu är helt rensat och rengjort, och
pratar. Sen blir det några timmars spelande mahjong, denna gången med familjen.
Kl 22 så är spelandet slut och alla går hem till sig. Jag måste säga att "fan
vad denna dagen tog slut fort". Inte så konstigt då vi vaknade först vid
middagstid. Tack och godnatt
Fredag den 12 februari
Klocka 8 är det bara till att få röven ur bingen, idag har vi bråttom enligt
Susan. Att ha bråttom i Kina är absolut inte samma sak som att ha bråttom i
Europa. Här gör man vad man ska först, även om man har något viktigt man ska
göra. Så m a o har man inte bråttom. Frukost... Check... Prata med familjen...
Check... Få tummen ur röven... Check... Så kan vi göra det vi hade så bråttom
att göra. Iväg på stan och shoppa. Jag lovar, Susan missar inte en enda affär i
ett köpcentrum, så heller icke idag. Egentligen så skulle hon bara handla mat
till middagen men det blev handväskor och plånböcker mm också. Kan ju vara bra
att ha... hahaha... Så ska vi då också åka och få växla pengar, som jag tjatat
om sen jag kom till Kina. Självklart har banken stängt, det är ju kinesiskt nyår.
Vi hittar dock en bank som har öppet. Trots att det står "växling" på en skylt
utanför så innefattar det INTE svenska kronor. Alltså fick vi inte växlat. Men
det är inga problem säger Susan, dom har öppet imorgon. Det är inte lönt att
protestera. Tillbaka till lägenheten för att förbereda middagen. Ikväll ska det
inte bli något mahjongspel, enligt Susan. Visst blev det spel. Hon skyller på
att hon ändå måste vänta på sin bror som kommer vid midnatt, eller nåt. Jag kan
bara säga tråkigt, tråkigt, men jag kan samtidigt inte lägga mig i deras
traditioner. Jag somnar till en timme vid kl 21h30-22h30. Spelet fortsätter. Vid
midnatt så klär jag av mig och kryper i säng. Tidigare erfarenheter säger att
spelet kommer att fortsätta långt in på morgontimmarna. Så denna dagen blev inte
roligare än så här. Tack för mig.
Kina, 1.400 miljoner
människor, 9.596.961 km2, 3:e största landet i världen till ytan
Lördag den 13 februari
Kl 1 så blir jag nästan avsparkad ur sängen. -"Upp, upp", säger Susan, min bror
kommer. Bara att lyda. 1 timme senare är vi tillbaka i lägenheten där vi tar en
gemensam dusch, sen blir det sängen igen. Efter lite kämpande så somnar jag då
till sist. Kl 8 bankar det på dörren men vi hinner inte öppna förrän dom utanför
är borta. En minut senare så ringer det i Susans mobil. Det är bara att stiga
upp, det ska lagas frukost. Efter avklarad frukost så ska vi ut i "byn" för att
besöka ett Buddah-tempel. Tydligen är vi sena eftersom vi får springa igenom
templet för att hinna med allt som ska göras. På vägen tillbaka kan vi bara
konstatera att banken är stängd. Det nya budet nu är att det är öppet imorgon,
söndag. Jag tror inte en sekund på det men det får morgondagen bevisa. Tillbaka
till lägenheten för att börja förbereda till den gemensamma middagen. Nu är vi
fler gäster än någonsin, runt 15 pers, som ska samsas runt ett bord som är ca 1m
x 1m. Helt plötsligt så öppnas det också en flaska av vårt kinsesiska
bröllopsbrännvin. Till det en massa öl (dock kinesiska skit-öl på ca 3%).
Tydligen så behövs det inte så mycket ibland dessa samlade kineser för dom
börjar sluddra rätt fort... hahaha... Hur som helst, middagen blev trevlig.
Kvällen fortsätter i samkväm med kortspel för några och mahjong, såklart, för
andra. Runt midnatt så tar "kalaset" slut och alla går hem till sina rum. En
gemensam dusch med frun avslutar denna dagen. God natt
Kinesisk sprit 53%
Söndag den 14 februari
Kl 5 så vaknar jag av ett alarm går igång. Det kommer ifrån en mobil någon har
glömt här på mitt och Susans rum. Jag börjar då också att klia mig på
rövballarna och upptäcker att jag har en massa utslag där. Vad i helvete är nu
detta? Min första tanke var faktiskt att det rörde sig om vägglöss, det har jag
ju upplevt tidigare, dock i Sverige. Jag kan snart, med min lekmanna-utbildning,
utesluta vägglöss. Efter någon timme i vaket tillstånd så lyckas jag att somna
igen. Kl 8 så är det slut, definitivt, med nattsömnen. Gästerna ska komma på
frukost så det är bara att göra sig i ordning. Jag själv äter dock inget alls
till frukost då jag känner att magen ska jävlas med mig idag. Av tidigare
erfarenheter så vet jag att sådana här "anfall" brukar vara hela dagen. Efter
att de andra käkat frukost så ska jag och Susans bror till banken för att växla
pengar. För min egen del har jag mycket svårt att tro att banken har öppet, på
en söndag. Väl på banken så visar det sig att Susan har rätt, banken har öppet.
Så slutligen så får jag växlat mina pengar. På vägen tillbaka från banken så
känner jag att mina läppar börja svälla upp. Ännu mer skit idag, vad fan är det
som händer?? Tillbaka i lägenheten så hittar jag Susan sitta och spela mahjong
igen. Så mycket för att allt var bråttom som fan idag. Jag lägger mig på sängen
för att försöka sova lite men det går inte, magen är på sin höjdpunkt med att
jävlas med mig nu. Jag ligger kvar i sängen i ca 2 timmar, sen får jag någon
medicin som någon varit på apoteket och köpt. Inte för att jag tror att det
hjälper men det är klart värt att prova. När jag sen försöker prata så har jag
blivit hes som fan. Inget slut på eländet idag. Vi ska börja göra oss i ordning
för kvällens bröllops-bankett. Jag piggnar till lite men mår fortfarande inte
bra. Kliandet på kroppen har slutat men jag är fortfarande svullen om läpparna
och också hes. Kl 16h20 stegar vi så alla ut ifrån lägenheten för att bege oss
till restaurangen där vi ska hålla festen. Turligt nog så ligger den bara över
gatan, men det är tillräckligt långa 10 minuter att vara ute i kylan. Det är -8
grader ute och jag fryser som en hund. Väl inne på restaurangen blir det att
vänta på ankommande gäster, dom kommer först vid 17h30-18h00. Det blir mycket
hälsande på alla, mycket foto som ska tagas mm mm, allt enligt kinesiska seder.
På festen har vi också en konferencier, en egen fotograf och en som filmar. Det
är dags att visa upp oss inför alla gästerna. Konferenciern vrålar det ena och
andra i mikrofonen, folket jublar och apploderar, jag har ingen aning vad som
sägs, det är bara att följa med strömmen. Sedan blir det lite tal av 3-4
personer, allt totalt obegripligt för mig. Susans mamma kommer upp för att
officiellt överlämna Susan som brud. Sen kommer hennes son upp, och nu blir det
lite känslosamt, jag är nu officiellt hans far och han är min son. Jag har svårt
att hålla tillbaka tårarna men biter ihop rejält. Till sist så kan vi då sätta
oss till bords.
Så kommer då äntligen maten in och vi kan sätta oss till bords. Magen känns
bättre, svullnaden i läpparna har lagt sig, kliandet har slutat och jag kan
prata normalt igen. Jag hinner lägga upp en liten matbit på min tallrik, sen
kommer Susan och hämtar mig, ingen tid för ätande här. Nu ska vi presentera oss
för alla gästerna, personligen, och mottaga gåvo-pengar. Man ska även bjuda på
och tända en cigarett till var och en av gästerna. När allt detta är avklarat så
är också middagen över. Jag fick inte ens smaka på min egen bröllopsmat. Hmmmm...
Jag och Susan sitter ner vid ett av borden och pratar och skålar med gästerna.
Det blir många skålande men bara på öl (kinesiskt öl 3%). Runt kl 21 så är
festen slut och vi går hemåt igen. Hesheten har kommit tillbaka, dock är magen i
ordning. Väl i lägenheten igen så samlas vi några av gästerna i vårt rum. Det
blir någon öl mer tillsammans med de andra. Jag känner att kliandet börjar igen,
denna gången på armarna. Jodå, lika mycket utslag där. Någon kommer med en salva
som dom smörjer in mig med, det visar sig att vara tandkräm. Hahaha... Runt
midnatt så är det dags för alla att gå till sitt. Tack för idag
Bröllopsbankett i Shenyang
Ett urval av bilderna kan du
se om du klickar här på hjärtat
Måndag den 15 februari
Jag vaknar kl 3 av att det kliar så in i helvete över hela kroppen. Efter en
koll så jag har nu utslag på magen, röven och benen. Då slår det mig, det kan
vara tvättmedlet jag inte klarar av. En timme senare lägger jag mig igen och
somnar ganska fort. Strax innan kl 9 blir jag väckt av Susan. Gemensam frukost
säger hon. Nä, det blev det inte alls. Dom andra åt frukost i ett av dom andra
rummen. Nåja, man är uppe och då är det lika bra att duscha av sig tandkrämen
som man blev insmord med igår. Susan är borta länge och jag bestämmer mig för
att gå ner i köpcentret för att köpa frukost. Frukosten, som bestod av ett
mindre bröd och en iskaffe, fick jag i mig på en bänk nere i affären. Efter ett
tag så kommer Susans systerdotter och ser mig och säger att vi ska gå hem. Hon
har tydligen också varit och shoppat helt själv. Väl tillbaka så undrar Susan så
klart var jag varit. När jag berättar att jag gick för att handla frukost blev
hon sur. Enligt henne så visste jag att hon inte ätit frukost. Hur kan jag veta
det när du är borta från lägenheten en lång stund. Men "vips" så räddar jag
situationen genom att trolla fram ett bröd och en iskaffe från påsen. Jag ska
erkänna att det var mer tur än skicklighet men någon gång ska man ju lyckas...
Sen händer egentligen inte så mycket mer under dagen, det slappas mest på alla
håll. Några av gästerna, som också bodde på hotellet, har åkt hem och några är
kvar. Först kl 20 så ska vi då ge oss ut i kylan och tända ljus för bl a Buddah
och att nyåret snart är slut. Efter många försök att få tänt dom här värmeljusen
ute i kylan och småblåsten så ger dom upp. Vi packar in oss i 2 bilar och åker
iväg, mot massage och sauna, säger Susan. Nu visar det just sig att vi är ute
för sent, det mesta håller på att stänga när vi väl har duschat och badat. Det
återstår bara att gå och lägga sig på biografen och slappa. Trodde jag. Det var
ingen som sa till mig att vi skulle övernatta på det där badstället. Dom andra
sov som grisar långt innan mig. Jag ville inte somna då jag trodde vi skulle åka
hem. Kl 1 så ger jag också upp och lägger mig för att sova. Dagen har en ände (korven
har två). God natt
Tvättmedelsallergi, mindre
trevligt
Badanläggningen som snarare
ser ut som ett lyxhotell
Tisdag den 16 februari
Kl 02h45 så vaknar jag, jag sover inte alls bekvämt i dom stolarna. Jag går ut
och sätter mig i en soffa i hallen. Kl 4 så vaknar Susans syster som är
pisseträngd. En kvart senare så komme Jingbo. Han undrar om vi ska åka ner till
första våningen för att bada och duscha. Har man inget bättre för sig så
fungerar det alldeles utmärkt. 45 min senare är vi tillbaka vid biografen. Nu är
vi hungriga. Iskaffe och kakor fungerar tycker Jingbo. Så det fick bli vår
tidiga frukost. Sen försvinner han in i ett annat rum. Jag försöker somna på
soffan men det är varmt som helvete där, svetten rinner av pannan. Efter 30 min
så ger jag upp och går istället in i biografen igen, där är betydligt svalare
och behagligare. Jag lyckas somna till och vaknar vid 07h45. Då är det nästan
kalabalik på mitt sällskap, var är Ronny? Det kändes nästan som om dom ringt
"missing people" i Kina för att leta efter mig. Jag låg mindre än 10 m bort från
Susan. Nåja, det vankas frukost, vilken jag inte åt av. Sen bär det av tillbaka
till hotellet. Alla sakerna vi haft med från Dalian ska packas i bilen och vi
ska ge oss av. Jag och Jingbo får ta tåget, men det är inte en nackdel. Kl 13 så
lämnar jag och Jingbo Shenyang för denna gången och susar i 304 km/h mot Dalian.
1h45m senare är vi framme. Vi tar en taxi tillbaka till "mitt" lägenhetshotell I
Dalian, 13 km och blygsamma 60 Yuan i kostnad. Här får vi vänta på Susan och dom
andra tills dom kommer. Strax innan kl 18 ringer Susan och säger att vi ska gå
till en restaurang 100m från mitt hotell. Här äter dom flesta kvällsmat, utom
jag och Susan. Jag åt lunch kl 12 i Shenyang med Jingbo på tågstationen så jag
är inte speciellt hungrig. Susan är inte heller hungrig av någon annan orsak
kanske, jag vet inte. Efter maten så ska Susan köra hem alla till kindergarten.
Hon säger hon kommer tillbaka. Ok, inga problem. Jag passar på att rusa ner och
handla lite dricka och bröd för frukosten imorgon. Då jag faktiskt var borta i bara ca 30 minuter så var jag säker på att
Susan inte skulle vara tillbaka. Jodå, hon står utanför min dörr och väntar, där
hon stått i ca 10 min. Hon har ALDRIG varit så snabb tidigare. Nåja, någon gång
ska även hon lyckas. Nästa överraskning blir att hon ska sova äver även här hos mig,
något jag inte hade räknat med. Kl 21 kryper vi så ner i sängen bägge två. Jag
är trött som fan efter att inte ha sovit mycket förra natten. Susan är också
trött efter att ha kört 40 mil från Shenyang. Susan säger att hon måste sticka
iväg tidigt imorgon, någon gång mellan kl 6-7. Ännu en dag att lägga till
handlingarna. Tack för mig.
Norra järnvägstationen
Dalian
Onsdag den 17 februari
Jag vaknar tidigt, redan kl 05h45. Susans alarm börja ljuda kl 6. Jag rör henne
lite försiktigt och säger att det är tid att gå upp, men hon ligger kvar. Susan
stiger upp först kl 8 och gör sig i ordning för att åka till dagiset. Jag ska
stanna kvar i lägenheten eftersom vi ska byta till ett annat rum. När Susan åkt
vid 9-tiden så blir jag trött igen så jag slumrar till en halvtimme på soffan.
Sen bankar det på dörren. Utanför står det en kvinna som ska visa mig ett annat
rum. Det nya rummet är väl helt ok förutom att det saknar en tvättmaskin, så jag
avböjer erbjudandet. Det blir fler rum lediga senare, säger kvinnan. Hon kommer
att visa mig lite senare. 20 minuter senare är kvinnan tillbaka och vi åker upp,
från 26:e våningen till 42:a våningen. Det nya rummet är större, mysigare och
har dessutom tvättmaskin, så jag bestämmer mig för att ta detta rummet. Perfekt,
tänker jag, då hinner jag flytta upp alla våra saker. Jag hinner bara tömma
rummet och ställa all vår packning i hallen när jag får besked av Susan att gå
till en sushi-resturang, som ligger i shopping-centret bredvid. Nåja, bara att
ge sig iväg.
Efter avslutad lunch, där man äter alldeles för mycket, så ska vi ge oss av till
dagiset. Jag förklarar att vi måste först tömma vårt gamla rum. Flytten går
smidigt, vi får med oss alla sakerna med en gång då även Susans syster är med.
Vi ställer bara in packningen innanför dörren, packa upp får vi göra senare. Sen
bär det iväg. Shopping så klart. Dagens arbete på dagiset är tydligen avklarat
så det är ingen brådska. Efter några timmar så är vi tillbaka på dagiset. Kl 18
är det dags för middag, vilket jag avböjer, jag är fortfarande mätt efter
lunchen. Susan accepterar detta faktum. Framåt kl 20 så ger vi oss då hemåt.
Susan är mycket trött ikväll men vill ändå ha massage, oljemassage. Jag masserar
henne länge. Är man inte van vid att massera (vilket jag inte är) så krampar det
snart i händerna. Nåja, min fru verkar vara nöjd med massagen iaf. Så har dagen
nått sitt slut och vi kryper ner och somnar tätt intill varandra. God natt
Torsdag den 18 februari
Kl 8 stiger vi bägge upp och hoppar in i duschen. Strax innan kl 9 är vi så
bägge på plats på dagiset. Timmarna går och det är dags att åka på lunch. Susans
syster och son åker också med. Idag blir det Hong Kong-restaurang. Jag säger
till Susan att jag inte vill äta så mycket till lunch utan äta mer sen vid
middag. Som så många gånger förr beställer Susan alldeles för mycket mat, så än
en gång är jag proppmätt. Efter lunch så åker vi alla hem till vår lägenhet.
Jingbo är överlycklig då han kan få spela på min dator. Så jag och Jingbo spelar
spel medans Susan och hennes syster tvättar kläder. Framemot kl 15 så är dom
klara. Jag och Jingbo ska komma till dagiset vid kl 17, Susan och hennes syster
lämnar huset. Jag dåsar till lite på sängen och sover väl i någon halvtimme. Det
tar på krafterna att spela spel. Kl 17h45 så lämnar jag och Jingbo också
lägenheten och går mot dagiset. Väl där så serveras det mat igen. Ännu en gång
så blir jag tvungen att tacka nej då jag fortfarande är mätt efter lunchen.
Susan accepterar detta faktum. Runt kl 20 är vi tillbaka hemma. Susan vill ha
massage igen, vilket jag inte nekar henne. Jag hinner bara smeka och massera
hennes rygg när jag hör hur hon snarkar. Susan är rejält trött ikväll. Jag
avslutar massagen och sätter mig vid datorn. Efter 20 minuter vaknar Susan och
undrar var massagen blev av. Jag förklarar att hon somnade så jag avslutade. Då
hon är helt slut så finner hon sig i detta. 5 minuter senare så sover hon igen.
Jag passar på att dricka några öl denna kväll när jag sitter vid datorn. Runt
midnatt så är det dags för mig att avsluta dagen och jag lägger mig på soffan. I
sängkammaren är det uppåt 30 grader varmt, så där kan jag inte sova. Susan
däremot gillar det, hon ligger dessutom nerkrypen under täcket. Ännu en dag har
nått sitt slut. Tack och god natt
Jingbo multitaskar, spelar
spel både på mobil och dator
Utsikt från lägenheten
Nyårsdekorationer i Dalian
Fredag den 19 februari
Kl 8 väcker Susan mig på soffan och undrar varför jag ligger där. Jag förklarar
för henne och hon förstår. Kl 9 så finns vi då åter på plats på dagiset. Susan
har lite att göra idag, så jag får sitta på soffan på hennes kontor och roa mig
själv. Timmarna går och det är dags för lunch. Susans syster följer med även
idag, Jingbo har börjat skolan. Sushi stod på menyn. Jag äter alldeles för
mycket och är rejält mätt. Vi vandrar runt lite för att maten ska komma på
plats. Det blir lite små-ärenden under eftermiddagen, och vi avslutar med att
handla inför kvällens middag. Jag är fortfarande rejält mätt efter lunchen men
måste äta middag då Susans syster handlar mat, speciellt för mig. Det blir ingen
tung middag, mest grönsaker för min del. Efter avslutad middag så blir det
familje-samkväm. Först kl 21 så drar vi oss hemåt. Susan vill ha massage
igen,den som hon inte fick igår. Bara att lyda. Klockan hinner passera midnatt
när vi inser att vi måste lägga oss för att sova. Det är en ny dag imorgon, och
vi ska upp tidigt för att åka till något berg och besöka ett Buddah-tempel. Jag
tackar för idag. Hasta la vista.
Lördag den 20 februari
Vi går upp redan kl 06h30 för vi ska vara på dagiset tidigt, säger Susan. När vi
väl kommer dit strax efter kl 7 så har dom andra knappt stigit ur sängen. Då vet
jag direkt att det tar åtm 1,5 timmar innar vi kör härifrån. Mycket riktigt,
först ska det ätas frukost. Vi lämnar dagiset först strax efter kl 9. På vägen
till templet kan jag slappna av och somnar till. Nja, sova är kanske att ta i,
jag mer slumrar. Jag hör Susan snattra nästan konstant, dom andra får inte en
syl i vädret. Boy, den kvinnan kan prata oavbrutet i timmar. Vi är framme vid
templet vid kl 10h30. Nu ska det knäböjas och tillbes varenda Buddah-staty som
finns på området, och jag kan lova att det finns många. Susan har, som vanligt,
bråttom och nästan springer mellan statyerna medans dom andra tar det mer lugnt.
Susan säger att hon vill stanna hela dagen, och hade inte jag varit med så hade
hon stannat här i en vecka. Jag börjar förstå lite var hennes pengar tar vägen,
det är inte direkt billigt att stanna kvar på ett tempel. Nåja, Susan sansar sig
och säger att vi bara ska vara här några timmar till. Vilket mer än väl räcker
för mig. Dom sista 2 timmarna satt jag i bilen och sov eftersom det var
svinkallt ute. Framåt kl 15 så drar vi oss till slut hemåt. Åter på dagiset så
blir det middag med familjen. Efter avslutad middag, och obligatoriskt
familjesnack, så åker vi tillbaka till lägenheten. Jag känner att en ny
förkylning är på väg att bryta ut. Susan lägger sig och sover, mer eller mindre,
innan huvudet landat på kudden. Själv kämpar jag länge och väl innan sömnen
kommer smygande, någon gång runt midnatt. Tack för denna dagen
Söndag den 21 februari
Natten har inte varit rolig alls. Hosta och rinnande näsa, ömsom stekhet, ömsom
frusen. Jag vaknar till, mer eller mindre, en gång i timmen hela natten. Det är
först vid 5-tiden som jag lyckas somna till rejält, och vaknar först vid
8-tiden. Idag händer inget särskilt. Vi ska iväg och handla mat till dagiset,
det är väl, i princip, vad som händer. Lunch äter vi ute på stan, sushi än en
gång. Någon middag blir det inte idag, den är planerad till imorgon, då det
kinesiska nyåret slutar. Väl hemma i lägenheten så lägger sig Susan tidigt,
imorgon är det jobbdag igen. Själv, i vanlig ordning, så kommer jag inte i säng
förrän midnatt. Förkylningen eskalerar under dagen men jag har fått lite medicin
så jag får hoppas att det hjälper. God natt
Måndag den 22 februari
Denna natten var inte mycket bättre än förra, förkylningen håller mig vaken
större delen av natten. Visst hinner jag slumra till då och då men det varar
inte länge. Framåt kl 05h30 så lyckas jag då somna till ordentligt, förmodligen
av utmattning. Jag hör långt borta när Susan lämnar för att köra till dagiset
men jag somnar till igen. Kl 8 så går det inte att sova längre fast jag är trött.
Jag sätter mig vid datorn. Kl 10h30 så skickar Susan mig ett meddelande om att
jag ska komma till dagiset. In i duschen och få kläder, sen är det bara att
traska dom 15 minuterna till Susans jobb. Kl 11h15 kommer jag dit. En halvtimme
senare lämnar vi för att åka och äta lunch. Jodå, sushi ännu en gång, fast idag
äter jag inte så mycket då det är gemensam middag ikväll med familjen. Lite mer
ärenden på stan, sen åker vi tillbaka till dagiset. Rejält tidigt för en gång
skull, redan runt kl 15h30. Susan vill väl ha lite extra tid på sig då det är
hon som ska tillaga middagen idag. Klockan blir 21h15 innan vi kör tillbaka till
lägenheten. Det är sent för Susan, som normalt brukar lägga sig redan vid
21-tiden när jag inte är här. Dessutom så ska hon ju jobba imorgon också. Själv
känner jag mig visserligen trött men förkylningen bråkar, som tidigare. Runt
midnatt, än en gång, så försvinner jag in i drömmarnas land. Tack och god natt
Tisdag den 23 februari
Jag sover som en stock fram till kl 06h15 när Susan väcker mig. Hon tycker att
jag ska åka med till dagiset redan nu. Typiskt när man annars hade kunnat sova
ett par timmar till. Förkylningen är på bättringsvägen men helt frisk är jag
ännu inte. Några minuter efter kl 7 är vi så på dagiset. Då Susan jobbar kan jag
inte göra så mycket annat än att spela spel och, lära mig kinesiska och vänta på
hennes kontor. Strax innan kl 12 så åker vi iväg för att äta lunch, tillsammans
med Susans syster. Det blir någon koreansk restaurang med buffé eftersom Susans
syster vill testa detta. Själv är jag inte speciellt hungrig så det blir bara
lite ris och några små kyckling-klubbor. Systrarna äter som om det vore deras
sista måltid. Efter lunch så står det, än en gång, shopping på listan. Märkligt
att kvinnor bara måste handla något varenda jävla gång dom är i en affär, denna
gången är inget undantag. Efter shoppingen lämnar vi Susans syster på dagiset
och vi kör ner på stan för att hämta bröllopsfilm och bilder från festen i
Shenyang. Sen blir det middag, Hong Kong-restaurangen vi på för några dagar sen.
Vi är tidigt tillbaka i lägenheten. Kl 20h30 så ligger Susan redan i sängen. Jag
sitter kvar vid datorn fram till midnatt innan jag kryper ner själv. Jag får väl
se imorgon om jag blir väckt av Susan när hon ska till jobbet. Den tiden, den
sorgen. Wan´an!
Onsdag den 24 februari
Jag hör Susans alarm kl 6 men somnar om lika fort igen. Kl 7 så stiger jag upp,
det är helt tyst i lägenheten och jag sätter mig vid datorn. Några timmar senare
bestämmer jag mig för att ta en dusch. Efter duschen packar jag min resväska,
imorgon är det dags att åter flyga hem till Sverige. Dagen går och jag hör inte
ett ljud från Susan. Framåt eftermiddagen så går jag till dagiset. Susan har
varit mycket upptagen idag, hon har inte ens ätit lunch. Nåja, en gemensam
middag med familjen på dagiset blir det iaf. Vi åker tillbaka till lägenheten
runt kl 20. En timme senare så ligger vi redan i sängen. Både jag och Susan
somnar tidigt. Ännu en dag har nått sitt slut. God natt
Torsdag den 25 februari
Jag vaknar kl 7, kryss i taket, jag har sovit i 9 timmar, minst. Jag hörde inte
ens när Susan lämnade lägenheten för att köra till dagiset. Ett par timmar vid
datorn och sen blir det en dusch. Framåt kl 11 så lämnar jag lägenheten och går
mot dagiset. Packningen har jag med mig eftersom rummet ska vara tomt till kl
12.
Så ska vi åka på lunch, en
10 personer. Jag äter ingenting, jag är inte hungrig. Sen tillbaka till dagiset.
Kl 15h30 så säger Susan att vi ska köra iväg. Då vi har gott om tid så undrar
hon om vi ska åka någon annanstans än till just flygplatsen. Nej, svarar jag, vi
åker bara till flygplatsen. Vi är ute i mycket god tid, det enda vi kan göra är
att vänta och dricka te. Så är det då dags för mig att säga adjö för denna
gången. Jag lämnar Susan med både pussar, kramar och lite tårar. Mest
förvånansvärt är att det idag inte är några problem att kyssas offentligt. Jag
vinkar adjö till Susan för denna gången. Det är tajt med tiden, jag går direkt
till gaten, som redan är öppen. När planet lyfter mot Beijing gråter jag
inombords, i vetskapen att det dröjer 5 månader till jag ser min fru igen. En
dryg timme senare så landar jag i Beijing. Jag hade fått besked på Dalians
flygplats att mitt bagage automatiskt skulle skickas vidare till Kastrup. Då
detta ALDRIG hänt tidigare så bestämde jag mig för att ändå kolla bagagebandet.
Mitt bagage var ett av dom första som kom ut. Jävla tur att jag kollade, annars
hade bagaget säkert varit kvar i Kina. Resten flyter på och snart sitter jag på
flyget som tar mig mot Amsterdam. Lika sorgligt varje gång, och tiden i Kina går
alldeles för fort. En natt med dålig sömn i flygplansstolen är att vänta sig.
Tack för idag.
Fredag den 26 februari
Jag sover mer än jag brukar på vägen mot Amsterdam. Strax innan kl 5 så landar
vi i Amsterdam. Sen blir det en del väntande i både Security-kontrollen och
senare också i passkontrollen. Att hinna med det sista flyget till Kastrup blir
dock inga problem, jag har t o m 50 minuter till godo efter alla kontroller. Kl
09h30 så har jag då ankommit till min sista flygdestination CPH. Bagaget kommer
hyfsat fort, allt klaffar. Även id-kontrollen till tåget flyter på. Strax innan
kl 11 så stiger jag av i Hyllie, där Tim ska komma och hämta mig. När jag ringer
honom så ligger han fortfarande och sover. Nåja, jag får ta denna dagen till
detta. Vi åker till Skurup där han parkerat min bil. Lite småfix, sen kör jag
mot Ängelholm. När jag kör förbi Robbans och Jessicas hus så står Robban där och
vinkar. Han vill prata lite så jag åker med honom i hans bil. Ett snabbt besök
på tippen, sen kör vi mot Helsingborg för ett annat ärende. Väl tillbaka så blir
det kaffe och mer prat. Först strax innan kl 17 så parkerar jag min bil hemma.
Min 6:e Kinaresa har nått sitt slut...
0 1
2
3
4
5
6
7
8
9
 |
